16 sep. 2017

På hästryggen igen

Från jag var 8-16 år " bodde" jag i stallet. Red nästan varje dag , var hästskötare, och hade en lånad häst nästan 1 år. Varje sommar var det ridläger, med 3 timmars ridning varje dag, och det var livet. När vi fyllde 16 år blev vi för "gamla" för ridlägret, och då slutade jag också och rida. Har bara ridit 2 gånger sen dess, men nu har jag köpt ridhjälm och testar formen.
Märker att man passert 50 år, fick använda en pall för att komma upp på hästen. Det var ridning i skogen utan sadel, och det käns i baken nu...

Nu skrittade vi bara, nästa gång blir det mera fart.


9 kommentarer:

  1. Ser härligt ut! Har två döttrar och två dotterdöttrar som rider!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man är aldrig för gammal för att rida.

      Radera
  2. Måste vara härligt att uppliva gamla minnen. Takterna sitter nog i sen du var 16 år. du verkar gilla att rida.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar att rida men inte fort. Vill hellre rida sakta och njuta av naturen.

      Radera
  3. Så kul att du börjat rida igen. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i hästar, men red väl lite som barn, mest för att alla andra gjorde det, men dottern har skaffat sig häst och börjat rida nu efter 30 år på Sicilien.
    Det är härlig motion för en otränad 50+are!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ålder är ingen hindring. Märker att jag inte är 20 år längre, men till helgen blir det trav och galopp.

      Radera
  4. Jag har aldrig varit intresserad. Jag gick i pappas fotspår istället och håller på med andra sortes "hästar".

    SvaraRadera
  5. Ja och duktig är du också! Det viktigaste är att man trivs med det man gör.

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig hobby! Att rida igen ...

    SvaraRadera